Finsam är på plats i Almedalen 2018

Åtgärder
Läser in...

Nyheter

2018-07-02

Finsam är på plats i Almedalen 2018

Här kan du läsa om seminarierna från 2 - 5 juli 2018.
 

Läs programmet, längst ner på sidan

TORSDAG 5 JULI

Fler seminarierapporteringar:

SEMINARIE Att satsa på ungdomar lönar sig alltid

Till det allra sista seminariet i Almedalen fanns projektet Chance2Change på plats inför mycket förväntansfull publik. Moderatorn Maria Lindgren-Tuoma från Samordningsförbundet Skellefteå-Norsjö menade att den här typen av projekt är särskilt svåra men särskilt viktiga.

Vi har tidigare skrivit om projektets arbete

Västeråsprojekt hjälper ungdomar bort från droger och kriminalitet

Förutom projektledaren Maria Authen och vägledaren Robert Jensen fanns också enhetschefen Karin Sällberg på Förebyggarcentrum där Chance2change numera är en del av verksamheten. Tillsamans på scenen fanns också kommunalråden Carin Lidman och Ann-Louise Molin Östling från Västerås.


För att lyckas implementera projekt av de här slaget krävs stöd från såväl chefer som politiker, konstaterade Maria Authén.

Att projektet ligger under Förebyggarcentrum är en framgångsfaktor eftersom ungdomarna ofta har dåliga erfarenheter av Socialförvaltningen, säger Robert Jensen.

Varje år bjuds kommunalråden in för att träffa ungdomarna.

Det är väldigt nyttigt för mig som politiker och möta ungdomar som jag annars inte skulle träffa, men det är också är bra för ungdomarna att träffa politiker. De har ofta en skev bild av vad en politiker gör och då kan jag förklara, säger Carin Lidman.

Under projektets gång får också utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden löpande rapporter från projektet hur det går.

Carin Lidman konstaterar att det alltid funnits en politisk enighet kring att fortsätta med projektet. Detta trots att det funnits en del kritik till att ge ”värstingar” en lön

Vi gjorde en samhällsekonomisk analys 2016 som visar att det är värt att satsa på den här målgruppen, sen anser vi också att det är viktigt ur det mänskliga perspektivet. Alla förtjänar en ny chans.


SEMINARIE "När tid blir pengar"

Nästa seminarium ”När tid blir pengar” handlade om hur Samordningsförbundet Uppsala län har tagit fram en ekonomisk kalkyl för uteblivna medel från offentlig sektor.


Finsam-lagen utgår från en effektiv resursanvändning för parterna och vi vill genom modellen tydliggöra effekterna av de insatser vi gör, säger Ulrik Wärnsberg som är ordförande för förbundet.

Åsa Fichtel menar att det finns ett behov av att kunna visa att de insatser de gör verkligen har effekt.

Det handlar inte om att beräkna samhällsekonomiska effekter av samordning, utan uteblivna kostnader från offentlig sektor, på det sättet är det en försiktig kalkyl som utgår från verkligheten, konstaterar Åsa Fichtel förbudschef.

Modellen visar ersättningar som individerna hade innan insatsen, som samhället inte längre behöver betala ut


Individerna fanns i beräkningsverktyget SUS, sedan har vi genom schablonberäkningar kunnat se samhällets olika transfereringar.

För att kunna jämföra statistiken mellan Uppsala läns åtta kommuner, utgår kalkylen från helårsekvivalenter. Måttet som är framtaget av statistiska centralbyrån mäter kostnader från offentlig försörjning under ett år per person.

Den största delen av offentlig försörjning kommer från sjukförsäkringen. Tvärtemot av vad många tror, är försörjningsstöd en mindre del av den offentliga försörjningen, säger Åsa Fichtel.

Ola Andersson, moderatorn för seminariet, konstaterar att så har siffrorna sett ut även historiskt i jämförelse med varandra.
Åsa Fichtel visar ett exempel på vilka kostnader som uteblir om en 25-årig kvinna börjar att arbeta halvtid.

Eftersom hon är ung kommer samhället att ”spara” miljoner på att stötta henne till arbete. Sen vet vi också att det leder till bättre hälsa och många andra positiva effekter som vi inte valt att mäta.

Nu kommer vi att testa modellen och utveckla den ytterligare, avslutar hon.

SEMINARIE "Med rätt fakta styr vi debatten till rätt saker"

Ett av de mest populära seminarierna under Finsams Almedalsvecka stod Staffan Landin för när han med den utmanande titeln ”hur vet vi att det inte går åt helvete” beskrev varför det är så viktigt att skapa en faktabaserad Sverigebild.

Staffan Landin arbetade i flera år på företaget Gapminder, som startades av familjen Rosling.

Jag kom i kontakt med Roslings redan när jag arbetade som kommunikatör på FNs UNDP, FN:s utvecklingsprogram. Sedan har jag fortsatt att försöka förklara verkligheten på de sätt de använde eftersom det Hans Rosling gjorde var på många sätt så revolutionerande. Han förenklade en stor mängd data så att det blev mycket tydligt, att var och en kunde själv dra egna slutsatser, säger Staffan Landin.

I det nya digitala samhället saknas inte information. Det gäller särskilt Sverige som har fakta kring det mesta. Ofta beskriver media bara en del av verkligheten. Här visar Staffan Landin ett klipp från dansk TV där Rosling kritiserar nyheterna för att visa en förvrängd bild av Nigeria. ”Det är som om ni skulle visa bara en del av mig, bara min fula sko, den säger ju inget om vem jag är”. Rosling avslutar intervjun med att konstatera att ”jag har rätt och ni har fel”.

Staffan Landin menar att precis så är det också i Sverige, vissa fakta går inte att ifrågasätta. Ändå har vi ibland en felaktig bild av verkligheten.

Janne Josefsson gjorde ett reportage om Rosengård 2012 som gav en skev bild om att antalet mord ökar i Sverige. I själva verket hade det bara ökat året innan, faktum är att antalet mord är betydligt färre än vad de var på 70-talet.

I en nypublicerad undersökning i Aftonbladet visar att det finns en stor skillnad i svaren beroende på vilken politisk ståndpunkt man har. SD-anhängare har en särskilt pessimistisk syn. Men i grunden vill vi alla gärna tro att saker blir sämre, menar Staffan Landin.


Det blir tydligt att vår syn av verkligheten inte styrs av hur det i verkligen ser ut, utan vår egen uppfattning av den, konstaterar Landin.

Idag kan vilken bloggare som helst påstå vad som helst, utan att det egentligen satt sig in de fakta som finns. 

Det var egentligen bakgrunden till idén att samla öppen data på ett mer tillgängligt sätt. Att det blev just Gotland var mycket slump, Greta Henriksson tog kontakt med mig och det ledde till att vi startade ett pilot-projekt för att samla all öppen data som finns om Gotland under sajten Gotlandsfakta. Tanken är att vi ska lansera sidan i sommar, säger Staffan Landin.


Så visar han hur Gotlandsfakta är uppbyggd. Invånarantalet ökar till Gotland. Det beror inte på invandring, de flesta kommer är inte utlandsfödda utan från övriga Sverige ”som om det skulle spela någon roll”. Gotland har sämre utbildning än övriga Sverige.Nu har det visserligen ökat … men som ni ser här beror det inte på att fler går ut gymnasiet, utan att mer välutbildade flyttar hit.

Nu hoppas han att fler följer efter och vill vara med att ta fram faktabaserade lokala fakta.

Om man har relevant fakta kan man lättare göra ”rätt saker” och styra debatten till det väsentliga, säger Staffan Landin.


Lunch paneldebatt


Hur klarar vi utmaningar i välfärdens stuprör?

Peter Vigren, ordförande för samordningsförbundet Umeåregionen som var moderator för lunchseminariet inledde med att berätta lite om bakgrunden till lagen om finansiell samordning.

Även om vi ska vara stolta över den svenska välfärdsstaten, lyckas vi inte täcka allt. Det finns uppgifter om att cirka 300 000 personer behöver stöd från flera aktörer.

Sedan konstaterade han att även om ”vi har en unik lagstiftning” läser vi nästan varje dag om personer som bollas mellan myndigheterna”.

”Jag kan bara hålla med om den bild du har”, replikerade Maria Kindahl, Arbetsförmedlingens representant i Nationella rådet:

Det krävs en stark och strukturerad samverkan. Samtidigt kommer det nog alltid finnas gränsdragningar där lagstiftningen inte harmonierar fullt ut. Där tycker jag att vi alla har ett ansvar att hjälpas åt att lyfta upp problemen till politikerna.

Ordförande i Socialförsäkringsutskottet, Fredrik Lundh Sammeli, höll med.

Här gäller en nolltolerans. Vi måste alla ta ansvar, samordningsförbunden har en viktig roll och det handlar förstås också om lagstiftningen.

Leif Klingensjö, SKL och medlem i Nationella rådet, menade att samordningsförbunden är viktiga men tryckte samtidigt på att medlen var begränsade, ”här ser jag att politiken kan göra mer”.

Karin Flyckt, samordnare på Socialstyrelsen som representerade Nationella rådet denna dag, flikade in att de som hamnar mellan stolarna ofta har kognitiva nedsättningar. Då blir det en extra påfrestning eftersom det ofta är individen själv som måste föra sin egen talan.

Samordningsförbunden är oerhört viktiga eftersom de ser individens behov. "Men vi måste också fundera på hur mycket det ska kompensera för den samverkan som myndigheterna inte mäktar med."

Även Saga Carlgren, ordförande i Samordningsförbundet FinsamGotland tryckte på att all samverkan inte är Finsam-samverkan. ”Samverkan måste genomsyra även all annan del av myndigheternas verksamhet.”

Marie Svensson ordförande i NNS menade att det är viktigt att vi tar ett helhetsansvar i frågan och Martin Jonasson, Försäkringskassan ordförande i Nationella rådet, konstaterade att Försäkringskassan har ett samordningsansvar som innebär att de ska se till att berörda parter ska ta sitt rehabiliteringsansvar.

Moderatorn Peter Vigren konstaterade sedan att om myndigheternas samverkan misslyckas finns också en risk för att allt fler nollklassas?

Leif Klingensjö höll inte riktigt med:

Samtidigt är det ett exempel på där vi har kommit längre i vår samverkan, vi har en viljeinriktning som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och SKL arbetar efter.

Marie Svensson konstaterade att det inte är något nytt problem. Kanske är det dags att pröva något nytt, borde inte samordningsförbunden ta över samverkansansvaret för de nollklassande?

Martin Jonasson menade att det bästa är om det går att undvika att människor inte hamnar där.

Därför växlar vi upp vår samverkan. Vi har börjat genomföra tidiga omställningsmöten med Arbetsförmedlingen.

Även Fredrik Lundh Sammeli såg flera saker som kan göras, det handlar bland annat om att säkerställa att skydda den sjukpenninggrundande inkomsten och ge samordningsförbunden stöd och medel att hjälpa unga med aktivitetsersättning till arbete eller studier.

Maria Kindahl ville före in ytterligare en dimension:

Vi behöver fundera på om vi kan skapa arbetsplatser som är mer inkluderande och tillgängliga, det gagnar alla i samhället.


Frukostseminarium


Margareta De-Oliveira, Ginnie Ahlborg, Anna Balder och Maria Wahlby

Nollplacerade är en utsatt grupp som lever på låga inkomster, ofta på försörjningsstöd. De har nästan aldrig haft någon inkomst så att de kvalificerat sig till ersättning från socialförsäkringssystemet. Många har någon psykosocial funktionsnedsättning eller är utlandsfödda, säger Leif Klingensjö.

Torsdagen inleddes av Finsam Gotlands Greta Henriksson som konstaterade att dagens tema handlade om de som är mest utsatta i vårt välfärdssamhälle och som behöver stöd från flera parter. 

Sedan lämnade hon över ordet till Leif Klingensjö som konstaterade att ”nollplacerade”, de som saknar sjukpenninggrundande inkomst, är en utsatt grupp som vi behöver göra mer för.


Sedan 2014 finns en viljeinriktning mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Sveriges kommuner och landsting.

En viktig överenskommelse som vi har sett att alldeles för få känner till, säger Leif Klingensjö.

Redan 2010 gjordes en undersökning i Halmstad, Hässleholm och Borlänge.

Vi räknade antalet individer under några månader så att vi fick en uppfattning om vilka de var och det finns nu anledning att göra en ny sådan undersökning, säger Leif Klingensjö.

ReSam (rehabilitering i samverkan) är ett myndighetsgemensamt team i Göteborg som sedan några månader tillbaka arbetar med målgrupper som står långt ifrån arbete eller studier i stadsdelarna Angered och Östa Göteborg. De som arbetar i teamet kommer från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten och har alla lång erfarenhet som tidigare arbetat med målgruppen.


Vi har i grunden ett samtycke att vi får lov att lyfta frågor, om individen i teamet, som ofta handlar om de stöd individerna fått tidigare och ser på vilken planering som finns, Margareta De-Oliveira, samordnare för teamet.

Individerna har ofta flera olika problem, det kan handla om social utsatthet i kombination med nedsatt arbetsförmåga. För att kunna stödja individerna behöver man arbeta handfast med ett fåtal, konstaterar Margareta De-Oliveira

Vi behöver skräddarsy lösningar som fungerar för individen som vi verkligen tror leder framåt. Många är lite systemtrötta, de har ofta genomgått flera åtgärder som inte fungerat.

Inom samordningsförbundet finns andra insatser som fungerar som en kedja för att erbjuda stöd. En annan insats, Arbetsstegen, arbetar från metoden Supported Employment där en viktig del är att stötta arbetsgivarna och finnas med på arbetsplatsen för att säkerställa att det fungerar.

Det handlar också mycket om individens egen motivation. Vi brukar kartlägga deras dygn. Tanken är att få individen att själv reflektera och se vad de behöver göra. Hur ser deras dag ut, vilka kontakter har de?

Nollplacerade består både av de individer som aldrig arbetat, också av dem som förlorat arbetet när de gått från sjukpenning till arbetslös. En viktig del av projektet är därför att skapa en smidigare kontakt mellan myndigheterna.

Fördelen är att vi jobbar med alla, oavsett vilket system de tillhör, det ger oss en bra helhetsbild av individerna. Vi har också kunnat snabba upp processerna mellan oss eftersom det inte finns några stuprör.


ONSDAG 4 JULI

Hur funkar integration i praktiken?


Onsdagens seminarium börjar med en berättelse på persiska. Roya Havtash berättade om hur hon en gång kom till Sverige. Hon ägde bara kläderna hon hade på sig och lite jord som hon tagit med sig från hemlandet Iran. På flyktvägen skänkte någon henne en ryggsäck som hon burit med sig sen dess. Den symboliserar flykten, hoppet och allt det hon lämnat.

Först förstår vi inte så mycket av berättelsen, för Tristan Troby som tolkar henne direkt, återger bara några få ord på engelska.

 Vi ville inleda på det här sättet för att ge en känsla av hur det är att komma till ett nytt land utan att kunna det nya språket, säger Tristan Troby, projektledare för Premiär från Samordningsförbundet Insjöriket.


Roya Havtash arbetar idag på Försäkringskassan och är en av dem som ingår i projektet. Hon berättar att idag är det en stor dag henne:

 Ända sen jag kom till Sverige har jag drömt om att få komma till Almedalen och berätta om en bra förändring som jag gjort för mitt nya land, Sverige.

För precis som många andra som kommer till Sverige kom hon med trasig bakgrund och med minnen som inte ens går att beskriva med ord, men med en stark vilja att få tillhöra sitt nya land Sverige. 

Idag möter hon deltagare som gått igenom liknande saker. 

 Vi hjälper dem där de är och visar dem vägar och kontakter så att de kan komma in i samhället. Många är skeptiska till tjänstemän som mig, där har jag stor nytta av mina egna erfarenheter, säger Roya Havtash.

Tristan Troby berättar att projektet försöker ta till vara varje persons egen förmåga. De arbetar tillsammans med företaget Business Performance för att hjälpa nyanlända till arbete så snart som möjligt.

Framförallt arbetar vi med att hitta hållbara lösningar hos företag, säger Harri Saarinen, Business Performance.

Det handlar om matcha företagens behov med deltagarnas egna önskningar.

Nästa projekt, Avanti, är bara ett halvår gammalt, men har egentligen funnits i olika skepnader (och namn) sedan 2004.


Sedan 2012 är verksamheten Finsam-finansierad från att tidigare ha funnits i kommunens regi, säger Tommy Malmstedt, arbetsmarknadsenheten i Malmö stad.

I projektet ingår Malmö stad, Arbetsförmedlingen och Region Skåne.

Deltagarna i Avanti behöver något utöver den vanliga integrationen; de har gått igenom någon form av trauman, går i SFI-undervisning och ska vara inskrivna hos Arbetsförmedlingen.

Vi har lärare, arbetssekreterare, hälsocoacher, sjuksköterska och tillgång till läkare i projektet, berättar Petra Johannesson, Arbetsförmedlingen.

Målet är att 40 procent ska ut i studier/arbete och pågå under 18 månader. Hittills har 35 procent nått detta mål.

Vi är ingen mirakelmedicin, vi lyckas inte med alla, men vi är nöjda med resultatet med tanke på att det handlar om traumatiserade människor. Vårt främsta mål är att de efter att ha varit med, ska ha strategier för att kunna hantera de svåra saker som de har varit med om, säger Yerk Liveröd, som ansvarar för undervisningen.

Mycket i projektet går ut på att främja en bättre hälsa, här arbetar man också med Röda Korset.

En framgångsfaktor är att alla finns i samma hus, som skapar trygghet, närhet men också kontroll – det är inte så enkelt att avvika om någon skulle vilja det.

En annan är att ha tålamod, det tar tid och att anpassa utbildningen efter de speciella förutsättningar som finns. 

Det kan låta så enkelt, i själva verket är det inte riktigt så enkelt:

Vi har olika regelverk mellan myndigheterna, vi kan t ex ha olika syn på ledigheter. Det handlar också om att hitta en balans i att vara omhändertagande och drivande för att få deltagarna att våga ta steget ut i arbetslivet, säger Petra Johannesson.


TISDAG 3 JULI

NÄR ALLA SAMHÄLLETS SPELARE BEHÖVS PÅ PLAN

Alla spelare behövs på plan

Dagens tema passar fotbollsintresserade som jag, nämligen att alla spelare behövs på plan, sa Irma Görtz, NNS som inledde frukostseminariet. 

Först ut var Point från Sjuhärad som började att berätta om deltagaren Björn, som skulle ha varit med i Almedalen och berättat om sin utveckling i projektet.


Men han hade mycket på jobbet inför semestern och hur lockande det än var att åka till Almedalen, valde han att prioritera jobbet, säger Pernilla Knutsson, projektledare.

Så har det inte alltid sett ut. När Björn började i projektet var han 37 år gammal, hade dubbla akademiska examina, men hade aldrig haft ett arbete.

Björn såg inte själv sin normbrytande funktionsnedsättning, han tyckte mest att andra var konstiga …

Nu har hans stora talang för statistik lett till ett arbete.

Vi lärde honom att ta ansvar för sin egen hälsa och acceptera det han inte kan påverka, säger Pernilla Knutsson.

För företaget som anställde Björn blev han en lyckad rekrytering, hans kompetens hade varit svår att hitta.

Pernilla menar att samverkan ger många mervärden; individens förmågor kan tas tillvara, parterna i samordningsförbunden lär sig mer om olika individers behov och företag får vara med och ta ett socialt ansvar.

Även om parterna är proffs inom sitt område, finns det ”hålrum” som vi måste arbeta tillsammans med. I samordningsförbunden vågar man tänka nytt, testa metoder som vi inte har möjlighet till annars, säger Cecilia Andersson som är ordförande för Samordningsförbundet i Sjuhärad.

Hon får medhåll av Sofia Sandänger som är vice ordförande i Borås:

Det gagnar också våra medborgare att parterna inom samordningsförbunden finner varandra och får större förståelse för varandras sätt att arbeta.

Nästa projekt som presenterades var Hela Familjen från Kristianstad.


Björn Ahlqvist börjar först att läsa ett brev som projektet fick en dag från ”Mossad”, som i många år mått väldigt dåligt efter att ha torterats både fysiskt och psykiskt i sitt hemland.

Brevet avslutas med att ”jag har fått mer hjälp från projektet Hela familjen, än vad jag någonsin fått från någon läkare”. Ett brev som värmer i hjärtat …

Björn Ahlqvist menar att när socialarbetare tillåts ta ut svängarna kan det göra skillnad ”på riktigt”:

Utan tillit och förtroende hade aldrig det här blivit till vad det är idag, det är först när vi skapar trygghet som någon blir mottaglig för hjälp.

Projektet utgår från familjernas behov genom att fråga vad de vill ha hjälp med. Allt bygger på frivillighet. I snitt har de familjer som deltar i projektet haft försörjningsstöd i fem år. Varje socialrådgivare har 5-7 familjer, där de arbetar med tre olika vårdcentraler för att nå ökad hälsa. Hittills har de arbetat med 32 familjer. Av dem har 45 procent gått till aktiviteter som leder till att de slipper leva på försörjningsstöd.

Det gäller att hitta genvägar till det stöd som familjerna behöver, därför är samverkan så viktig, säger Linnea Persson.

Till sist medverkade också Lena Nilsson från Samordningsförbundet Skåne Nordost som bland annat betonade vikten av att samverkande parter ökar kompetensen och förståelsen för varandras sätt att arbeta.


Läs mer:

http://www.samverkanvg.se/point

www.kristianstad.se/helafamiljen


MÅNDAG 2 JULI

Frukostseminarium:

Varje gång en ung person går vidare i livet är en vinst

Det finns många unga som behöver stöd för att komma till arbete eller studier, där krävs samverkan, sa Mari Svensson, ordförande i NNS, som inledde måndagens frukostseminarium.


Joda kök och bar vid Skeppsbron i Almedalen var fullsatt när veckans första seminarium började. Först ut var projektet LevelUp från samordningsförbundet Västra Skaraborg. Projektet får sina deltagare från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller socialtjänsten.

Level up kommer från datavärldens att ”levla up”, i projektet finns fyra steg som våra deltagare går, säger Elin Süttenbach, projektledare.

bild på Elin Süttenbach

I första steget träffar deltagarna sin mentor, när de är redo, går de vidare till en gruppverksamhet där man jobbar med deras självkänsla och självförtroende. I den tredje fasen arbetar man med arbetspraktik och förberedande studier. Den fjärde handlar ha en fortsatt kontakt så att förändringen består, berättar Elin Süttenbach.

Mentorns roll är väldigt viktig. En deltagare uttryckte det som att mentors roll är att ”vara en påhängsmotor”, det är jag själv som drar, men mentorn finns som en extra kraft som driver på mig.

De unga deltagarna har en komplex bakgrund. Hälften har bristfälliga studier, depressioner och ADHD är vanliga. Trots detta går cirka 41 procent går vidare till arbete eller studier. I medel är deltagarna med i projektet i ett år.

Det är viktigt att det får ta tid, det här är ingen quick-fix, med tanke på att det handlar om unga människor har vi allt att vinna på att stödja dem tillbaka.

Nästa talare var Rebecka Herdevall, från MUCF (Myndigheten för ungdoms och civilområdesfrågor). Kort berättade hon om UVAS bidraget som använts för att finansiera den här typen av verksamhet som kommuner och samordningsförbund kunde söka fram till i våras. Totalt finansierades 65 projekt från kommuner och 17 från samordningsförbund.

Nu har vi fått ett nytt regeringsuppdrag, där vi ska vara en nationell stödfunktion för de som arbetar med den här gruppen unga, som varken arbetar eller studerar. Ni kommer att kunna läsa mer om det här på vår webbplats, lovade Rebecka Herdevall.


Sist ut var projektet Möjliggörarna, som till en början finansierades av MUCF men som idag finansieras av Samordningsförbundet Huddinge, Botkyrka, Salem.

Projektledaren Anders Bogefors berättade med stor entusiasm om hur de försöker nå hemmasittarna.

Det här är ungdomar som vi annars inte når, eftersom de inte har kontakt med någon myndighet.


Enligt statistiken ska det finnas 900 hemmasittare bara i Botkyrka och Salem.

Projektet letar upp ungdomar, bland annat genom sociala medier och vara ”där ungdomar är”, men också genom att vara med i olika sociala sammanhang för att nå personer som kommer i kontakt med ungdomarna.

Under 2017 fick 154 personer stöd från Möjliggörarna, där de framförallt hjälpt dem vidare till andra stödformer.

Det är svårt att nå ungdomarna, därför har vi fått arbeta väldigt brett.

Pamela Curylo och Maria Svahn som arbetar i projektet har varit väldigt flexibla i sitt arbetssätt, det har varit en framgångsfaktor, säger Anders Bogefors.

Finsam Gotland Almedalen 2-6 juli 2018

Finsam Sekundäryta Standardyta

Åtgärder
Läser in...
Finsam.se använder cookies. Genom att fortsätta utan att ändra inställningarna accepterar du användning av cookies. Läs mer om kakor (cookies).