Ingen ska falla mellan stolarna i Mia-projektet

Actions
Loading...

Nyheter

2019-02-27

Ingen ska falla mellan stolarna i Mia-projektet

Mia-projektet arbetar med de som står särskilt långt ifrån arbetsmarknaden och har behov av ett samordnat stöd.
 


– För att lyckas behöver man ”tända en gnista”, skapa ett hopp hos deltagarna, säger Johanna Thagemark, verksamhetsutvecklare för Mia-projektet i Stockholm.

Sex samordningsförbund i Stockholms län driver sedan 2017 tillsammans MIA-projektet som står för mobilisering till arbete. Projektet som delfinansieras av Europeiska socialfonden, ESF, ska under tre år nå cirka 2 500 deltagare och utveckla metoder och insatser för att stödja människor på sin väg mot arbetsmarknaden.

– Vi ligger lite efter när det gäller att rekrytera deltagare. Samtidigt har vi under hela projekttiden kunnat samla mycket data. Redan nu vet vi mycket om metoder, arbetssätt och deltagarnas upplevelser som vi kan ha stor nytta av när projektet avslutas, säger Johanna Thagemark.

Vill nå ny kunskap

Johanna Thagemark var tidigare verksamhetsutvecklare och senare projektledare för regeringsuppdraget ”Effektutvärdering av insatser för unga med aktivitetsersättning” som utvärderade tre metoder för rehabilitering; Case management, Supported employment och det ”vanliga förstärkta samarbetet” som sker mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

– Det finns förstås många likheter med effektutvärderingen eftersom vi inom Mia-projektet arbetar med samma eller liknande metoder och arbetssätt som utgår från individens behov av samordning och samtidigt försöker nå ny kunskap som vi hoppas kan implementeras långsiktigt. Precis som i effektutvärderingen finns det också en stor vilja att göra verklig skillnad! Det är så roligt att få jobba i ett projekt med så engagerade och duktiga medarbetare där deltagarna överlag är väldigt nöjda med det stöd de får, säger Johanna Thagemark.

Målgruppen har behov av samordnat stöd från flera parter. Även om det övergripande målet är att nå arbete eller studier, handlar det ofta om stegförflyttningar för att närma sig arbetsmarknaden för att kunna delta i ordinarie arbetsförberedande insatser. En känsla av ökad egenmakt är också ett viktigt mål för projektet.

– Metoderna vi använder ska leda till arbete. Samtidigt är det en utmaning för samordningsförbunden att fånga upp och förbereda de som står långt från arbetsmarknaden.

Skillnader mellan kommunernas utbud

Något som bidrar till komplexiteten är de skillnader som finns mellan kommunerna. Det handlar både om vilka socioekonomiska förutsättningar som finns - vilket behov som medborgaren har av samhällets stöd och vilket utbud av arbetsmarknadspolitiska insatser som erbjuds i kommunerna där också de praktiska lösningarna kan se olika ut.

Projektet tittar särskilt på vad som krävs i förrehabilitering för att individer överhuvudtaget ska kunna delta i ordinarie insatser. Johanna Thagemark berättar att det inte finns några vedertagna metoder för att på ett heltäckande sätt kunna mäta stegförflyttningar av det här slaget.

– Utöver den statistik som projektet kan ta fram kring avslutsorsaker, försörjning vid inskrivning och avslut så mäter vi deltagarnas upplevelse av stegförflyttning i MIA-projektets egen avslut¬senkät. Vi har fördjupat oss i deltagarnas upplevelser genom att göra brukarstyrda brukarrevisioner som ett komplement till projektets egen datainsamling. Vi har också arbetat fram en avvikelserapport, där medarbetare rapporterar det som inte fungerar. De flesta avvikelser löses i varje delprojekt, men jag tittar också på helheten för alla 12 kommunerna. Återkommande strukturella hinder skulle kunna resultera i en skrivelse till Nationella rådet eller andra berörda parter, säger Johanna Thagemark.

Ingen ska falla mellan stolarna

Ett viktigt mål i Mia-projektet är att ingen ska ”falla mellan stolarna”, därför använder sig Mia-projektet av samordningsförbunden som en plattform för att utveckla samordningsförbundens roll att driva på för att lösa gränssnittsproblematiken.

Ett utvecklingsområde är att kunna erbjuda insatser för de grupper som befinner sig i gränslandet mellan Arbetsförmedlingens och kommunens arbetsmarknadspolitiska insatser samt de som av olika skäl inte ”kvalar in” till de ordinarie insatserna.

När projektet avslutas 2020 räknar de med att kunna implementera vissa delar i den samverkansstruktur som finns.

– Eftersom det är sex delprojekt kommer det förmodligen att se lite olika ut. Vi vet också att det inte alltid är lätt att föra deltagare vidare till ordinarie verksamhet eftersom de lagar myndigheterna följer ibland är utformade så att det t ex krävs en viss arbetsförmåga för att kunna delta i en arbetsmarknadsåtgärd. Vi arbetar för att skapa en dialog kring de problem vi ser, säger Johanna Thagemark.

Finsam.se använder cookies. Genom att fortsätta utan att ändra inställningarna accepterar du användning av cookies. Läs mer om kakor (cookies).