Vart är Finsam på väg?
Moderator Ylva Källman ställer frågor till Nationella rådets Michael Boman, Jenny Rehnman, Emil Johansson och Roy Melchert.
Redan under den första föreläsningen på den webbsända finsamkonferensen ”Innanförskapets möjligheter” kom frågan upp i chattfältet, ”vart är Finsam på väg”. Moderatorn Ylva Källman gav Nationella rådet uppdraget att försöka besvara frågan under den andra dagens dialog.
Nationella rådet inledde med att konstatera att ”trots pandemin” har mycket hänt under det senaste året. Bland det saker de särskilt ville belysa fanns samordningsförbundens arbete mot våld i nära relationer men också Nationella rådets arbetsgruppers arbete med att bland annat ta fram ett digitalt Kunskapsstöd och en utbildning till styrelseledamöter.
Men hur ser framtiden ut, vart är Finsam på väg, ville moderator Ylva Källman veta.
Roy Melchert, SKR, menade att frågan ytterst borde besvaras av regeringen.
– SKR:s styrelse uttalade för något år sedan att de såg ett behov av en översyn av Finsamlagstiftningen.Vi behöver kunna frigöra mera kraft för att få till mer ändamålsenliga insatser för individer och för att få ett fördjupat gemensamt ansvarstagande. Vi behöver också förenkla och effektivisera arbetet, för det är lite ”knöligt” och mer komplicerat än vad det behöver vara!
Även Emil Johansson, Arbetsförmedlingen, såg ett behov av en förändrad lagstiftning men då främst för att lagstiftningen bör anpassas till ett samhälle som utvecklats under de snart 20 år den funnits.
– Vi som myndighet står i en förändring, där vi behåller ansvaret för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten men där själva utförandet kommer att ske genom att vi använder upphandlade leverantörer i högre grad. För att det här ska fungera för vår roll inom samordningsförbunden, så behövs nog en översyn av lagstiftningen, konstaterade han.
Behovet kommer finnas oavsett form
Jenny Rehnman, Socialstyrelsen, konstaterade att oavsett formen ”så kommer behovet att samlas runt en individ som är i behov av ett samlat långvarigt stöd från olika aktörer att alltid finnas”.
– Under pandemin har vi sett ett ökat behov av att samla kraft för de som är allra mest utsatta, konstaterade hon.
Michael Boman, Försäkringskassan såg ett behov av att tydliggöra för vilka grupper ”som vi finns till för”.
– Vi har inte den tydliga bild vi skulle behöva ha över hur våra målgrupper ser ut och vi behöver nu bygga kunskap kring det.
Roy Melchert höll med, samtidigt som han var tydlig med att det här är frågor som behöver diskuteras vidare.
– Det finns ett behov av att ”lufta våra tankar”. Ska det vara utpekade målgrupper eller ska det vara så öppet och fritt som det är idag? Jag tror personligen att det behövs någon definition kring ”vad vi gör för vem”, för att göra det mer begripligt för fler utanför den finansiella samordningen.
Nationella rådet har ansvar att samordna arbetet
Emil Johansson konstaterade att det i både Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans regleringsbrev för första gången står med att Nationella rådet har ett utpekat ansvar för att samordna och utveckla arbetet gentemot samordningsförbunden.
– Det är viktigt att vi också vågar göra vägval och avgränsningar för vilken situation och för vem och den här strukturen ska finnas för.
Michael Boman konstaterade att han såg ett behov av att fortsätta dialogen om Finsams riktning i Nationella rådet.
– Det handlar inte alltid om nå konsensus, vi måste tillåta oss att få ha ”skav”. Det viktiga är att vi uttrycker våra ingångsvärden och tar till oss varandras perspektiv så vi kan göra förflyttningar tillsammans.