De kom, gav och fick

Precis som förra årets digitala Finsamkonferens hölls programmet samman av moderatorn Ylva Källman.

Efter att konferensen hade invigts av Nationella rådet, Hallands landshövding Brittis Benzler och samordningsförbundet Hallands ordförande Linda Biltmark, var det dags för moderatorn själv att guida besökarna i Mumins värld för att hjälpa oss förstå olika människotyper.

– Är du som Muminmamman, en öppen person som gärna tar till dig nya idéer? Eller är du en person som ogillar förändringar som Fillefjonkan?

Deltagarna fick sedan testa att vara en ”nej-sägare” som Fillefjonkan och vara en positiv ”ja-sägare” som Muminmamman i ett rollspel.

– Även om det här är påhittat, så tror jag nog ändå att många känner att de ”krymper” lite när de pratar med Fillefjonkan, konstaterar Ylva Källman.

I nästa föreläsning beskrev Mikael Kurkiala, docent i kulturantropologi vid Uppsala universitet, hur vi i dagens samhälle saknar orienteringspunkter. Han beskrev hur han som liten ofta åkte Finlandsbåten, där han orienterade sig efter den lilla röda punkten på kartan ”du är här”.

– I dagens samhälle finns inga sådana orienteringspunkter, idag kretsar allt runt individen. Det går inte längre att orientera sig genom sammanhang och referenspunkter. När sammanhanget försvinner blir tillvaron obefintlig, säger Kurkiala.

Philip Runsten ekonomie doktor, som var nästa föreläsare hade forskat kring kollektiv intelligens, som avspeglar sig gruppers förmåga att kommunicera.

– Samhället har blivit oerhört specialiserat, vi vet kollektivt så mycket mer än vad vi gjorde för hundra år sedan. Men priset vi betalar är komplexitet. En grupp som nyttjar hela sin potential, och tar till vara hela gruppens samlade kunskap, presterar också bättre, säger Runsten.

Efter lunch och parallella seminarier i "Landet runt" knöts första dagen samman av Anders Lundin som talade om ”konsten att göra varandra skickliga”. Genom övningar och videoklipp fick han oss att förstå (och få många skratt) kring varför vi ska jobba ihop. För svaret är ganska enkelt egentligen.

– Vi blir ju smartare tillsammans!

Efter en kväll med god mat och dans, började konferensens andra dag med ISF:s utvärdering av samordningsförbundens verksamhet på individnivå. Den visade att "deltagare som fått ta del av de teaminsatser som finansieras av samordningsförbunden har en ökad framtidstro, mår bättre i allmänhet och ser mer positivt på sina möjligheter att få ett arbete".

– Våra modeller för utvärdering tog höjd för att saker skulle kunna hända. Men, handen på hjärtat, vem hade kunnat förutse coronapandemin, säger Ann-Christin Jans, när hon förklarade varför utvärderingen hade tvingats be om förlängning.

Efter parallella seminarier och lunch, kom Äldre- och socialförsäkringsministern Anna Tenje, som såg en stor potential i förbunden.

Dagen avslutades av Louise Bringselius som forskat kring vikten av att tillit på arbetsplatserna.

– De nordiska länderna ligger i topp kring tillit, ändå förstår vi inte vikten av det, säger Louise Bringselius.

När det var dags att avsluta, fanns Nationella rådet vid ett klotterplank för att besvara och reflektera kring de frågor som skrivits.

Beatrice Hopstadius, Socialstyrelsen, såg vikten av att inte stanna vid sin egen myndighet utan att alltid utgå från nyttan för individen i arbetet i Nationella rådet.

– Här kan vi från Socialstyrelsen bidra utifrån vår roll som kunskapsmyndighet, säger Beatrice Hopstadius.

Martin Jonasson, Försäkringskassan, konstaterade att det inte alltid är lätt att veta var gränsen går mellan att "överbygga organisatoriska hinder" och "överta parternas ansvar", som var en av frågorna på klotterplanket.

– Jag har inget bra svar, men det är viktig fråga att belysa.