”Ert arbete behövs mer än någonsin”

Anna Tenje har en bakgrund från kommunpolitiken i Växjö, där hon under flera år var kommunstyrelsens ordförande.

– Jag är van att arbeta lösningsfokuserat. Man hittar bästa möjliga lösningen för att ta sig framåt, lite så som jag tänker att Finsam arbetar. Det handlar om att kroka arm för att få fler i arbete så att alla som kan och vill får möjligheten att bli inkluderade i samhället.

Hon konstaterade sedan att hon därför var oerhört glad över att få ha ”ert viktiga område” i sin portfölj.

– Från regeringens sida ser vi en fantastisk stor potential. Vi vill gärna ta del av goda exempel som vi sedan får hjälpas åt att sprida och eventuellt skala upp.

Anna Tenje konstaterar sedan att det också finns problem som behöver hanteras.

Uppföljningen ska fungera

– Uppföljningen måste fungera! Som moderat politiker älskar jag arbetslinjen, men då måste vi veta vad som ger resultat och kunna säkerställa att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Därför är det här en fråga vi behöver hantera så snart som möjligt.

– ISF:s utredning visar att samordningsförbunden tjänar sitt syfte. Men jag är övertygad om att det finns en större potential, det går att göra mycket, mycket mer! Det handlar om prioriterade grupper och metoder, där får vi återkomma till hur vi ser att man kan flytta fram positionerna mycket mer, säger Anna Tenje.

Hon konstaterar sedan att en annan viktig fråga är den kring finansiering.

– Det finns inga mer pengar för regeringen att fördela nu, vad som händer framöver får vi se. Det kan finnas potential så småningom, det beror förstås på var vi landar i innehåll.

Hon öppnar samtidigt upp frågan för ytterligare finansiärer.

– I min värld kan vi inte sätta käppar i hjulet för i fall fler vill vara med och bidra. Vi vet att det är fler som är i behov det här stödet. Kanske kan vi behöva se över lagstiftningen i denna fråga. Ert arbete behövs mer än någonsin, säger Anna Tenje.

Prioriterade grupper

Anna Tenje kommenterade sedan några av de frågor som kommit upp på Finsamkonferensens klotterplank.

– Diskussionen handlar lite om att det spretar mellan de lokalt identifierade behoven och behovet av att konkretisera och prioritera. Sverige är ett stort land, behoven kommer alltid att se olika ut. Jag tror ändå att det kan vara smart att konkretisera vad det är Finsam arbetar med och vilka som är prioriterade grupper. Det är viktigt inte minst för att kunna jämföra resultaten med varandra, säger Anna Tenje.

Anna Tenje är bekymrad över att allt fler grupper ställs utanför samhället.

– Vi är ganska dåliga på att se till att personer med olika funktionsvariationer får ett arbete eller en sysselsättning. Jag tror att offentlig sektor behöver gå före och bli bäst i klassen på de här frågorna!

Finsamfrågorna är viktiga

– En annan sak som jag reagerade på är att det verkar finnas ett ljummare intresse från de statliga myndigheterna. Det tar jag med mig verkligen, för de här frågorna är viktiga. Där har jag varit tydlig mot Försäkringskassan, som jag vet tar ett stort ansvar i de här frågorna utifrån sitt samordnade ansvar, säger Anna Tenje.

Sedan fick publiken på Finsamkonferensen ställa frågor.

Peter Hedfors från samordningsförbunden i Södra Vätterbygden och Finnveden undrade om frågan kring lagstiftningen för det nya uppföljningssystemet hade hamnat mellan stolarna, vem har bollen, Försäkringskassan eller regeringen?

– Jag tycker att det är viktigt att det kommer en lagstiftning på plats så att vi löser den här frågan så snart som möjligt. Jag vet att Försäkringskassan just nu arbetar med att ta fram en hemställan, när vi får den kommer vi att hantera frågan skyndsamt, säger Anna Tenje.

Mikael Holmlund från samordningsförbundet i Umeåregionen tog upp frågan om att den statliga tilldelningen legat på samma nivå sedan 2016.

– Frågan om finansiering behöver vi ”bena i”, jag vet att det också finns förbund som har ett överskottskapital och att det ser lite olika ut i landet, konstaterade Anna Tenje.

Hanna från samordningsförbundet i Halland frågade om ”människor ska ses som en belastning” eller ”tillgångar med olika förutsättningar”.

Anna Tenje konstaterade att frågan nästan var retoriskt ställd.

– Självklart måste vi se till människors förutsättningar och potential, snarare än begränsningar.

– Vi måste se till möjligheterna och definitivt se till arbetslinjen. Vi behöver mer arbetskraft och måste ta till vara på människors förmågor. Därför behöver vi arbeta mycket hårdare med de här frågorna, säger Anna Tenje.