”Lokal kunskap och ett holistiskt angrepp behövs för att stödja UVAS”
Gruppen unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) är ett växande samhällsproblem. De lokala variationerna är stora och risken för unga att hamna i den här typen av utanförskap skiljer sig åt i landet. Forskningsstudien ”Bortom goda exempel” visar att de kommuner som verkar lyckas bäst har professionella aktörer som delar angreppssätt och har stor lokal kännedom om målgruppen.
Omkring 150 000 ungdomar tillhör gruppen UVAS eller ”hemmasittare” som de ofta kallas, eftersom de bor kvar hemma för att de inte kommit vidare sedan de lämnat skolsystemet, konstaterar Tomas Korpi som är en av forskarna bakom projektet ”Bortom goda exempel” som genomfördes av Stockholms universitet under åren 2018–2021.
– Skolgången har ofta varit problematisk och det är vanligt att de saknar gymnasieexamen, säger professor Tomas Korpi.
Tidigare forskning visar att risken för unga att hamna i den här typen av utanförskap är högre för de med invandrarbakgrund, psykisk ohälsa, om man bor i ett socialt utsatt område eller har någon form av funktionsnedsättning.
– Vi vet också sedan tidigare att variationerna i landet är stora och vi ville ta reda på mer om vad det beror på. Hur kommer det sig att det är vanligare att unga hamnar i utanförskap om de bor i Värmlands inland än om de bor t ex i Småland, säger docent Renate Minas som var ansvarig för projektet.
Skillnader i angreppssätt
Genom att analysera demografi och tillgång till arbetstillfällen tog forskargruppen fram två analysgrupper med tio kommuner var. Den ena gruppen hade färre UVAS än vad de enligt förutsättningarna kunde förväntas ha och den andra gruppen hade fler UVAS än förväntat.
För att komma åt skillnaderna i angreppssätt intervjuade de personer i de tjugo kommunerna som på olika sätt var involverade i arbetet med UVAS.
Det fanns skillnader mellan grupperna:
– De som hade lägre andel UVAS ser ut att ha en samsyn kring lösningar och problem. De identifierade alla subgrupper av ungdomar som har den här problematiken på ett enhetligt sätt. I den andra gruppen, fanns inte samma samsyn och de kunde missa t ex unga med hälsoproblem.
Helhetssyn och kunskap
– För att lyckas krävs både goda kunskaper om gruppen och att flera aktörer kan lyfta blicken i ett holistiskt angreppssätt. Det räcker inte bara med att ”samverka”, man måste på riktigt dela samma syn på problemet, säger Renate Minas.
Samtidigt behöver angreppssättet anpassas till de lokala förutsättningarna, menar Minas.
– Förutsättningarna ser väldigt olika ut runt om i landet. Det handlar om vilka kommunikationsmöjligheter som finns till skola och till arbetsplatser. Det handlar också om förutsättningar för samverkan mellan aktörerna, där alla kanske inte längre finns kvar på orten.
– Vi vill lyfta fram betydelsen av den lokala professionella kunskapen i arbetet för att stödja denna utsatta grupp. I de kommuner som har kunskaper om gruppen och ”har koll” på dem, där är sällan UVAS ett stort problem, säger Tomas Korpi.
– Det här visar betydelsen av att en grupp med komplexa, sektorsövergripande problem behöver en helhetssyn. Samtidigt är det viktigt att varje aktör tar sitt ansvar och inte skjuter över det på någon annan utan att man också har en helhetssyn inom sin egen organisation, säger Renate Minas.