Besluta i frågor om förmåner eller rättigheter för enskilda

Samordningsförbunden får inte bekosta ekonomiska förmåner för den enskilde individen.

Enligt 7 paragrafen i finsamlagen får ett samordningsförbund inte besluta i frågor om förmåner eller rättigheter för enskilda eller vidta åtgärder i övrigt som innefattar myndighetsutövning eller som avser tillhandahållande av tjänster avsedda för enskilda.

I förarbetena till finsamlagen avsnitt 7.3 (s. 76) i prop 2002/03:132 framgår bland annat att samordningsförbundens uppgifter är av övergripande natur och dess beslut avser inte enskilda personer i målgruppen. Beslutanderätten över åtgärder som riktar sig direkt till den enskilde ska ligga kvar hos de samverkande parterna. I annat fall, skriver man, skulle det för den enskilde kunna te sig oklart till vilken huvudman han eller hon ska vända sig i olika situationer. De samverkande parterna svarar för att den enskilde får de ekonomiska förmåner han eller hon är berättigad till.

Exempel

Samordningsförbund kan inte finansiera eller besluta om någon form av ersättning till enskilda individer som deltar i en insats, exempelvis:

Busskort och milersättning - Samordningsförbundet kan inte besluta om att det i en insats ska ingå busskort eller milersättning till deltagarna.

Ersättning vid exempelvis arbetsträning - De samverkande parterna svarar för att den enskilde får de ekonomiska förmåner han eller hon är berättigad till. Det är ingen kostnad som förbundet kan stå för.

Tolkkostnader - Samordningsförbundet kan inte finansiera tolkkostnader. Parterna beslutar och finansierar om tolk då det är parterna som bestämmer om det behövs eller inte. Den myndighet som beslutar om att tolk ska tillhandahållas ska också stå för tolkkostnaden.